Soppan på spisen och semlorna i ugnen, det är knappt så jag själv tror att det är sant! Tji- tjing, fler poäng till husmoders-kassan!
Update:
Tadaa!
Tid att tänka
En del av mina arbetsuppgifter på ”jobbet” (praktiken) tar rätt så lång tid, som att pensla och fylla 900 formar skärgårdsbröd eller packa samma mängd i lådor. Det är inte direkt så krävande uppgifter heller, så jag har haft gott om tid att fundera på ditt och datt.
En aktuell grej jag funderat väldigt mycket på, är det här med att vara tillsammans med en bonde. Just nu är jag väldigt tacksam för min uppväxt på ett jordbruk så jag vet hur det är, för den här tiden på året är faktiskt ganska jobbig. Och jag blir lika tagen på sängen varje gång. Först går dom där på åkern och väntar på rätt tid att sätta igång, nerverna är på helspänn och det kliar i deras bonde-fingrar. Det kan ta dagar eller veckor men sen PANG, är det dags. Från och med den stunden är vårbruket numero uno och allt annat får vänta, men förväntas ändå bli gjort. Jag har insett hur mycket vi hjälper varandra i vardagens sysslor, då jag står ensam med ett stort hem (och gård) att sköta om, handla och laga mat, städa,byka, gå med hunden, you name it.
Stundvis blir jag lite ledsen. Saknar sällskap, hjälp med sysslorna här, öron som lyssnar och är koncentrerade och kanske lite uppskattning för allt jag gör under tiden han är på åkern. Men så tänker jag om. Tänker på hur bra jag har det, på hur liten del av året det här är och på hur jag ändå, trots de jobbiga stunderna, aldrig skulle byta ut det. Och så ser jag mig omkring i det vackra hemmet som jag får bo i, tittar ut över de grönskande ägorna och blir glad igen.
Jo, här hör jag hemma, i vått och torrt.
Kontoret
Innan mitt första skolår i Stadin ammattiopisto är riktigt över har jag förutom praktiken även några grejer kvar att skriva. Eller tja, några är kanske en understatement, i slutet av studierna nästa år skall vi som ”slutarbete” lämna in en portfölj där vi dokumenterat alla faser av studietiden. Och nu borde jag då skriva om hela första året…! Men för att få inspiration kom jag ut på glasverandan, med risk för att tappa bort mig i drömmarnas värld..
Livet på landet
Nu har en vecka på bondgården passerat och jag är så lycklig att få vara här. Att få vara i naturen, att få ha ett hem och att få vara med min allra käraste.
Dagarna är långa, fina (för det mesta), rätt så varma och fyllda med uppgifter. Jag har blivit riktigt ivrig med att putsa upp på gården, kratta, riva upp gamla buskar, flytta stenar och bara njuta av att se hur marken får liv igen. Visst är det lite otroligt att vi för endast några veckor sen ännu hade snö på marken och nu börjar träden grönskas? Jag blir varje år lika amazed över vårt fina land och vad det klarar av.
Praktiken på Backers har också börjat rulla på och även där trivs jag fint fastän bageri inte är riktigt min juttu, jag saknar lite att få pyssla mera.. Men jag lär ska hinna med det!
Lovar att sätta upp bilder senare men nu skall jag rusa iväg till min lilla famo för en liten pratstund!
En idé
Kanske jag skiter i den här bloggen och börjar helt om? Känns som en bra idé, låt oss se hur det blir!
Oh yees!
Oj oj oj… Har undrat vad som skall komma till affärslokalen nedanom mig som tydligen stått tom och fixats till de senaste veckorna. Nå nu har jag svaret, inget mindre än PETRIS CHOCOLATE ROOM! Vad kunde vara mera passande?? Vi som dessutom just idag funderade över kommande praktikplatser, kanske det skulle vara ett ställe värt att testa på? I think so!
Mums!
Vid liv
Jestas så skönt att ha uppstått från helvetet till jordalivet! Drabbades av ”lite” Noro-virus på måndag morgon och kastade upp med jämna mellanrum de 17 följande timmar. Fräääscht. Tog lite tid att komma på benen igen men nu har jag just överdoserat kolhydrater så månne inte jag är i skick nu igen!
Och medan jag har legat på sjukhusbädden har det inte hänt nåt världsomvälvande. Förutom kanske att mitt sommarjobb som jag hade trott stod för dörren inte blir av och jag därmed står utan pengar och utan sommarjobb. Eller stod, för min kära Böntsä, riddaren i den röda traktorn, hade naturligtvis en lösning. Jag får vara hemma hela sommaren, jobba för honom på gården med att måla hus, tömma övrevåningen, putsa på gården osvosv. Självaste drömmen och på alla sätt en win-win situation! Aaah, väntar såå på sommaren. Och hoppas på en solig sådan, så vi ibland kan skippa jobbet och fly ut till skärgården, bara för att vi kan..
Efter regn kommer sol.
